- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1864 /
104

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vara och synas. En hvardags-historia af Onkel Adam. Med illustr. ”Badande sotaregossar”, efter en tafla af J. Z. Blackstadius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Ja, gör så, ja, — mumlade gubben.

— ”Ja, gör så”! jag vet nog hvad det betyder;
du tviflar då alltid. Så sade du när hela verlden tänkte
annorlunda; men kan du då inte se skillnaden mellan
gossarne, den himmelsvida skillnaden, ser du då inte?

— Salige de som ieke se, men dock tro, nej, min
gumma, jag ser alldeles detsamma som du; men jag tror
annat. Det svaret: ”Jag vill veta mig sjelf vara ren”,
som Gustaf sade, är ett -ord för lifstiden.

— Sådana historier, gubbe; hvad en dum
sotar-pojke säger i hastigheten; för öfrigt var det ej förmycket,
om han ej varit en erkeslarf, att tvätta ansigtet också.

Åren gingo och Adolf blef student i TJpsala. Denna
innerliga glädje, som då intog hans fostermor, stördes blott
lill en del deraf att gubben Engman blef sjuklig. Om
han föll ifrån hade hon ändå ett manligt stöd i den
stadige, den fromme och arbetssamme Adolf. Det dröjde ej
länge förrän gubben lades ner i sin sista sjukdom. Det
var en mörk tid; men då kom ett bref från Manilla.
Det var från Gustaf. Han var glädjen sjelf, och nu
styrman på ett Nordamerikanskt skepp med god aflöning.
Nästa år ville han helsa på i hemmet, sade han och låta
fader Engman se, att han var en duglig menniska och
tacksam mot sin barndoms beskyddare. Han bad helsa
mor och lilla Leontine, som ”nu är stora flickan”. Han
skulle ha med sig litet till hvarje, uppköpt af hans
besparingar. Ser du gumma, sade den sjuke, ser du, han
glömmer ej dem, som menat honom väl.

— Ja, Gud gör underverk; suckade hon; — men så
behöfde han äfven att genomgå mycket innan han blef folk.

— Åh-ja, så är det. Eken måste kämpa mot
stormen, just derför får han starka grenar, .under det att
krypväxten slingrar sig fram i skuggan, i lugnet och
suger sin näring ur andra* safter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:15:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1864/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free