Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vara och synas. En hvardags-historia af Onkel Adam. Med illustr. ”Badande sotaregossar”, efter en tafla af J. Z. Blackstadius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Du menar väl ej Adolf med krypväxten? Snälla
Engman.tänk ej illa om honom, fastän han aldrig varit
din favorit. Du har ju ingenting emot honom,
— Nej, ingenting emot honom, sade gubben och
lade Gustafs bref på sitt bröst. Han lemnade det aldrig
ifrån sig; blott då mor var ute, fick Leontine, den
blomstrande flickan, läsa det kära brefvet för den gamle,
och hvarje gång hon läste helsningen till sig tänkte
hon sig den raske, glade lekkamraten som en fullvuxen
yngling, och någonting liknande en rodnad färgade
kinderna hvars rosor nattvaket vid fader Engmans säng, blekt.
Det dröjde ej länge förr än hon ej behöfde läsa längre.
I dessa svåra dagar hade gumman så godt hon kunnat
skrifvit till Adolf och bedt honom komma.
Äiven hon fick svar; men det innehöll att han just
nu tenterade som bäst och icke utan stor skada för sig
kunde besöka fader Engman; dessutom kunde han, då han
icke studerat medicin, icke lindra den sjukes plågor. Så
snart examen var Öfver, skulle han skynda hem.
Examen var ej öfver innan gubben dog; men Adolf
hade tagit en examen mer och fått en välsignelse mindre.
Han kom dock hem till begrafningen och blef
hemma éh liten tid.
Gumman böljade då att arbeta på sin favoritplan,
att gifta Leontine med Adolf; men möttes med
kallsinnighet från begge hållen — omärklig från Adolfs, men med
ett bestämdt motstånd från Leontines. Det der Ostindiska
brefvet hade förstört allt!
Gumman Engman utbredde sig dagligen öfver Adolfe
förtjenst, huru ädel han var, huru skicklig, huru gentil
och vacker dessutom, och i allt detta hade hon rätt; men
Leontine hörde derpå med mindre intresse än fordom på
Gustafs Hottentotter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
