Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vara och synas. En hvardags-historia af Onkel Adam. Med illustr. ”Badande sotaregossar”, efter en tafla af J. Z. Blackstadius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leontine är nu stora flickan och Gustaf bor komma
ihog att det ej går an att tala så.
— Jo fru Engman, hvaraf hjertat fullt är, det talar
jag. Herre Gud, hvad jag ofta tänkt på Leontine.
Han hade med sig en skeppspojke, som stannat
utanför med ett stort paket. Det intogs nu. Fru Engman
höll på att försona sig med Gustaf, då hon fick en äkta
hvit Chinesisk silkesschal och åtskilligt annat smått;
men hon mulnade då Leontines gåfvor voro både
dyrbarare och smakfullare än hennes.
Den modfallande idéen, att de gamla föraktas derföre
att de äro gamla, smög sig på henne. Äfven det att
Gustaf hade råd att gifva dylika skänker, under det att
Adolf ännu alltid behöfde hennes hjelp, förargade henne.
Om det varit någon rättvisa i denna verlden borde det
varit tvärtom. — Är man vågsam och oförskämd får man
allt, — tänkte hon; — men den blygsamma och flitige
går lönlös. Så är verldens gång.
Gustaf märkte oråd; han anade också förhållandet
sedan han af gumman hört idel loftal öfver Adolf och
vågat litet betrakta Leontines talande ögon.
Visst var Leontine väl bevakad, och inte vet jag huru
det gick till; men Gustaf fick tala ensam med Leontine.
Mamma Engman kunde ej begripa huru det kom sig
att Leontine på en gång blef så lätt till sinnet, så lätt att
gumman kunde käxa hela dagen, utan den allraminsta
synbara verkan. Ej en suck och ännu mindre några
tårar ville vittna om ett förkrossadt hjerta.
— Kanske du tror att han friar, den der
sjökaptenen — sade hon — nej, kära du, han är gift med en
Hottentottska, sådan en som han talade om i sin barndom.
— Men om? — sade Leontine småleende.
— Ja om så sker, så blir ingenting af; jag låter
ej förslösa min lilla egendom på resor kring hela verl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>