Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vara och synas. En hvardags-historia af Onkel Adam. Med illustr. ”Badande sotaregossar”, efter en tafla af J. Z. Blackstadius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med utsigt åt Sundet och satt der glad och blickade på
den rörliga taflan af de seglande skeppen och de i tusen
rigtningar sig korsande båtarna, och bamabarnen helsade
på mycket flitigt, kanske allt för flitigt, om det ej varit
en mormor de besökt.
— Salig Engman — hvars porträtt i ny, förgyld ram
satt i fonden af alkoven — salig Engman hade ändå rätt;
han kunde ej se, men hans tro var sann, — sade den
gamla ofta, och aldrig uraktlät hon att säga det, när
tidnin-garne omtalade någon ny ädel handling af den
mennisko-vänlige assessorn, han, som var med om allt der det
kunde vankas beröm.
— Det var sannt hvad salig Engman sade, fastän
jag då tyckte att det var både enfaldigt och orättvist. —
Det var en lifstidstanke detta: ”Jag vill sjelf känna mig
ren”; men bryr mig ej om att folket kallar mig för
”so-tarmurre”. På det sättet, Gustaf, har det gått med dig,
och Herren vet bäst dina vägar, derför gaf han dig icke
gods och guld, men han välsignade dig med ett skuldfritt
hjerta och derföre räcker det till, Gustaf! det är Hans
välsignelse med hvar smula.
— Jo-jo, mamma lilla; det der har jag lärt mig
på hafvet då det stormat, — sade Gustaf, — der intet
var emellan mig och djupet mera än några tunna bräder,
som svigtade i hvaije fogning. Tänk om min tro svigtat
som dessa ? tänk om Gud ett enda ögonblick låtit min sjal
falla i fortviflan, just då jag behöfde vara som lugnast?
tänk om Han ej i tid näpsat stormen! Nej, mormor, då
är det godt att kunna se uppåt och tänka: kanske jag
är en sotarmurre; men jag ville dock så gerna vara
ett barn, som badade mig i ljusets flod. Det är viljan,
mormor, som gör oss rena — en god vilja är en Guds
gåfva. Derför säger språket: ”Frid i himlen och på
jorden; menniskorna en god vilje.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
