Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor. Nekrologer af M. J. Crusenstolpe - Johan Jacob Löwenström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf IILs son, hvarigenom utsigtema för Löwenströms
fortkomst syntes ljusare. Han blef fändrik vid Elfsborgs
regemente 1810 och löjtnant redan 1812. I denna grad
gjorde han fälttåget 1813—1814, hvarefter han blef kapten
1819. Detta var det mål, icke som han från börjau sökte,
men det enda han uppnådde i tjensteväg.
Under den halfva sekelslånga fred som inträdt efter
slutet af det fälttåg, hvaruti kapten Löwenström deltog,
har knappt funnits några andra meriter att åberopa i
militär-väg, än noggrannhet i åligganden och tjenste-ålder.
X begge dessa afseenden lemnade han ingenting öfrigt att
önska och, med tillägg af de mer och mer sällsynta
fält-tågs-förtjensterna, voro hans anspråk på svärdsordens lilla
kors fullt berättigade. Det uteblef likväl, och då han
sjelf derom erinrade konungens general-adjutant för armén,
blef det hårda svaret, i så lena uttryck som möjligt: att
arten af hvad hans fader brutit och den bestraffning han
undergått utgjorde ett hinder för konungen att utnämna
dennes son till riddare. Anmärkningen sårade så mycket
djupare, som den framställdes af ett lyckans skötebarn,
öfverhöljdt af samhällets högsta utmärkelser, till trots deraf,
att dettas fader icke undgått starka misstankar för
medvetenhet i den vidt utgrenade sammansvärjning, till hvars
bedröfliga resultat Löwenströms far lånade en brottslig
hand. Också lät kapten Löwenström, med rättmätig
sjelf-känsla, icke säga sig ett sådant svar två gånger. Han
begärde och fick 1836 afsked ur rikets tjenst; och man
glömde honom sedermera med till och med Carl Johan
s-medaljen.
I privatlifvets lugn, förljufvadt af en älskad och
aktningsvärd maka, och med tillgångar som rundligen för*
slogo till deras sparsamma lefhadssätt, hade han snart
kunnat glömma öfverståndna oförrätter och förtretligheter
Svea. 1864. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
