- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1864 /
174

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En undangömd tillvaro. Skizz af Orvar Odd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ögo når, och det torde & antagas som afgjordt, att den,
spindeln, for sin del ej heller frågar efter om detta dess
snille är af verlden erkändt eller icke, den är genialisk
for sin egen räkning och odlar sin konst på egen hand,
liknöjd för akademiens bifall och mensklighetens
beundran. Hvar bygger örnen sitt bo ? Jägaren hittar endast
händelsevis ett af tusen; men han bygger, det är visst,
och han nedlägger derpå i sin art lika mycken omtanka
och lika stor konstfärdighet, som arkitekten på en rik
mans palats. Alla dessa fördolda existenser och hemliga
verksamheter, vi ana dem, vi kunna beräkna dem
induk-tionsvis, vi se dem icke.

För tjugu år sedan anlände jag en afton till en svensk
stad **borg. Det var redan, efter svenska lefnadsvanor,
något sent. Det värdshus, der jag tog in, var redan
lem-nadt af alla gäster, det var i hela byggningen tyst och
mörkt. Med möda fick jag en sömnig tjenstflicka att
tända ett ljus för mig, med ännu större möda fick jag efter
en halftimmas förlopp en ytterst tarfiig supé uppdukad
för mig i ett af de små restaurationsrummen. Flickan
lemnade mig, jag satt der ensam med mina smörgåsar,
utanför i staden var stilla som i en graf.

Jag hade imedlertid icke ens hunnit läppja af mitt
mjölkglas, förrän ett litet klingande läte ådrog sig min
uppmärksamhet. Jag lyssnade. Det upprepades. Det
upprepades igen. Det var som en fin klockmusik, och
uppenbart inne i rummet. Mina naturhistoriska kunskaper
räckte till för att snart öfvertyga mig om att det var
en syrsa.

Mina blickar sökte det lilla djuret öfverallt i
rummet, men förgäfves. Det är bekant, att det ligger något
ytterst förvillande och nästan intrigant i syrsans läte,
emedan dess klang är så intensif, att den fyller med
lätthet ett helt rum och sålunda tyckes komma med samma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:15:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1864/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free