Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den hvita Pionen. Berättelse af Onkel Adam. (Med illustration ”De Passlösa”, efter en tafla af C. d’Uncker)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gubben Sköld teg. Det syntes som han gema velat
sucka, men hans värdighet förbjöd honom att yttra några
känslor.
— Jaså — jag måste då fortsätta med dig, gubbe.
— Är du fickans farbror?
— Nej bevars; men jag gick vägen fram, pekande
med min käpp — då hörde jag bakom mig ett barn, som
ropade: ”akta sig farbror och gå inte i ån!” Det var ett
litet barn, som kom och fattade min hand och åter ledde
mig på vägen. Det barnet var denna flicka, då sade hon
att hon var sju år, och det är nu sju år sedan. Hennes
mor var död, hon hade ingen vän eller skyld, utan "blef
mitt barn — hon ledde mig och med min fiol och hennes
röst ha vi icke lidet nöd.
— Nej, nej — man kastar pengar på tiggare, det är
vanligt; men i kollekten lägga de gamla messingsknappar,
utan märlor. Nåh, är du blind född?
— Nej bevars, jag var aderton år.
— Huru gick det till? låg du länge sjuk?
— Nej. Jag var god vän med en annan gosse, en
rask och glad fyr — litet ostyrig förstås — inte menade
han illa. Han brukade gå ooh skjuta; men det roade
inte mig. Så kom han en gång till mig och sader Pehr,
du är rädd för krut och bössan, du är en kruka; törs du
se på när jag klickar. Och så satte han fängpannan midt
för mitt ansigte och klickade. Inte rådde han för det att
allt krutet flög i mina ögon.
— Nej, nej, Pehr; det tänkte jag aldrig på, —
ropade plötsligen gamle Sköld. — Du heter ju Pehr
Isra-elsson, son af gamle Israel i Laggaretorpet i Allaryd.*
— Hur vet han det, — frågade tiggaren.
— Jo jag är Anders, din vän som gjorde dig så illa.
Herre Gud! hur skall jag kunna göra det ogjordt! Aldrig,
aldrig! — tilläde Skiild halft i förtviflan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
