- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1865 /
43

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den hvita Pionen. Berättelse af Onkel Adam. (Med illustration ”De Passlösa”, efter en tafla af C. d’Uncker)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kantorn förlorade alldeles koncepterna då han såg
gamle Sköld så upprörd.

— Du skall bli hos mig, du skall trampa orgema,
det kan du — ja kantom ställer nog om att han får...
Yet kantom! det har legat som en sten på själen i hela
mitt lif. Hur gick det med Pehr? hur gick det med
min lekkamrat? så har jag frågat tusen sinom tusen
gånger. Herre Gud, hvad den ångern är bitter!

- — Du får ej vara i socknen, sade kantom, sträng
som lagens bokstaf, men ändå för sig sjelf, funderande på
huru man skulle skaffa den blinde ett hem.

— Låt mig ta’ dem hem till mig några dagar, —
bad Sköld, och efter några svårigheter beviljades detta.

— Här, mor, kommer jag med sällskap; ta* fram två
sillar till och hemta hem ett stop dricka; här skall
rumlas. Yet du, detta är Pehr, honom som jag i min
dumhet förderfvade.

— Och flickan då? — frågade gumman.

— Jo hon följde med på sladden, — yttrade Sköld;

— men hon heter Anna och då måtte väl mor tycka om
henne.

Gumman Sköld betraktade henne länge, mycket länge.
Slutligen sade hon: — Kom med mig, Anna; jag vill visa
dig något.

Och hon förde henne med sig till den hvita Pionen.

— Ja-så, det är en Pion; en sådan har jag aldrig sett
förr; men mor min talade om att en sådan vuxit vid hennes
föräldrars stuga.

— Flicka, flicka! hvad sade hon mera? — frågade
gumman Sköld, darrande af inre rörelse.

— Jo, hon hade varit bra olycklig. Stackars mor
blef kär i en ung sjöman och när hennes far märkte detta,
så körde han henne ut i vida verlden, och aldrig, aldrig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:15:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1865/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free