- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1865 /
52

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amanda. Några strödda anteckningar ur Stagnelii lif, af Marie Sophie Schwartz. Med 2:ne illustrationer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

—’ Det är bara en pyssling, och den köra vi af med
p& eviga rappet.

— Nej, det låter du allt bli, — inföll en annan i
låg ton; — det är ju biskopens fala Erik, och den
kunde sqvallra, och då blefve det rammel af, när rektorn finge
kunskap om vårt företag.

— Håll munnen, Calle, — utropade en tredje, — du
är då alltid en mes. Yänta bara, ska ni få se, att jag
ger Ölandspojken respass härifrån. Yi äro bekanta, han
och jag, så det skall gå som en dans.

Den, som så talade, gick fram till Erik, sägande:

— Hvad har du här att göra?

— Jag skall se på hafvet, — svarade Erik; —men
hvad har du, Claes Henrik, och dina kamrater för er?

— ih, vi samla nedfallna stenar, och om du icke
lagar dig härifrån, så kunde det nog hända, att du finge
en sten i skallen på dig, for det rasar ned sådana
oupphörligt.

— Du narras, — utropade Erik, som fått klart för
sig, att det var endast med gossames tillhjelp stename
lossnade. — Om landshöfdingen och min far få veta, att
ni förstör slottet, så ...

— Så skall du få dig för besväret, det lofvar jag, —
skrek Claes Henrik, en vacker, storväxt gosse, och knöt
näfven åt Erik, — for då är det du, som sqyallrat, och
sådant tåla vi icke, utan då märka vi dig, din otäcka
öländning.

-Claes Henrik var af ett hetsigt temperament och
hade synbarligen för afsigt att låta biskopens son känna,
huru Calmar-näfvar smakade, då de trumfade om sin nästa.

— Se så, Claes Henrik, icke några dumheter, —
inföll Calle och gick emellan. — Det kan icke någon säga,
att vi förstört slottet. Kom derföre och låt oss gå, vi
hafva ingenting här att göra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:15:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1865/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free