Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amanda. Några strödda anteckningar ur Stagnelii lif, af Marie Sophie Schwartz. Med 2:ne illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tunna; men oaktadt allt detta hade i denna stund detta
fula ansigte ett uttryck, som gjorde det nästan vackert, så
vida prägeln af öfverlägsen intelligens och varm känsla
försköna menniskans drag.
Man tyckte, då man betraktade honom, att denna
yngling var en af de utvalde, som blifvit rikare utrustad
än de flesta andra, och att inom honom bodde en själ,
som fatt vingar att höja sig öfver den materiela verld,
inom hvilken mängdens tankar röra sig. — Det fanns i
hans ansigte ett omisskänneligt drag af genialitet och
snille, men det saknade ungdomens sorglösa glädtighet och
okufliga lefnadslust. — Den drömmande blicken sade, att
tanken ilat bort, långt bort; den hade följt de rullande
vågorna och med dem sökt ändlöshetens strand.
Solen sjönk mot hafvet, vinden aftog, och aftonens
frid utbreddes öfver jorden. Luften blef sval, nästan
kylig; men det oaktadt qvarstod gossen och blickade ”dit
bort*. Öfver hans drag hade, allt eftersom solen sjönk,
lägrat sig en skugga af dysterhet, och då de sista
strå-lamc föllo på dem, uttryckte de en djup sorgsenhet. Han
suckade, blickade ned i vattnet och mumlade:
— O, om min själ redan vore löst ur stoftets band
och hvilade i oändlighetens famn!
Här afbröts han af ett muntert skratt från ett par
glada barnröster, som hördes från det inre af vakttornet.
— Eriks panna mulnade, liksom ljudet af glädtighet gjort
ett plågsamt och störande intryck på honom. Han
kastade en blick inåt tornet; men i detsamma tystnade skrattet,
och ett genomträngande skrik hördes.
— Någon har skadat sig, — utropade gossen och var
genast på benen. — Kappan kastades öfver axeln, och
han klättrade ned med stor hastighet. Skriket fortfor
med ökad häftighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
