Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amanda. Några strödda anteckningar ur Stagnelii lif, af Marie Sophie Schwartz. Med 2:ne illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik hade stannat, ty Manda stod framfor honom,
blossande varm och vacker som helsan och glädjen. Erik
kom sig knappast före att berätta henne hvad som händt
eller fråga efter, huru Minna mådde, så förbryllad var han
under de första ögonblicken. Han fick emellertid veta,
att Minna låg sjuk och var svullen i ansigtet, men att
doktorn hade sagt, att det icke var farligt, och Manda
trodde, att, då Minna fick veta, att Erik var uppstånden
ifrån de döda, skulle hon blifva frisk.
Under det de talade, ledsagade Erik Manda ett
stycke på väg. Yid lilla torget sade flickan honom farväl,
förklarande, att, om Erik ville hafva reda på huru Minna
mådde, kunde han möta henne, när hon gick ur skolan
på middagen klockan 1.
Ett par veckor förgingo. Erik gick hvaije middag
vid ett-tiden öfver lilla torget och sammanträffade då med
Manda, för att af henne erfara, huru Minna mådde.
Ehuru Erik hade ett godt och medlidsamt hjerta,
som deltog för andras lidande, måste vi likväl tillstå, att
det ej var medlidandet allenast, som förde honom till lilla
torget, utan snarare nöjet att se den vackra Manda. Yi
säga se, ty Erik var vid dessa korta möten den, som minst
talade, emedan Manda merändels förde ordet. Han erhöll
emellertid aldrig tillåtelse att följa henne längre än till
bron, ooh det föll honom icke in att fråga efter hennes
n ftirm eller hvems barn hon var.
En dag hade Erik kommit för sent till mötesplatsen.
Manda hade redan gått hem; men i hennes ställe kom
unga Claes Henrik emot honom. De hade icke
sammanträffat sedan händelsen i tornet.
Erik kände stor lust att gifva Claes Henrik betaldt
för dennes elakhet att kasta sten på honom och flickorna;
men han afstod likval derifrån och ämnade passera förbi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
