Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amanda. Några strödda anteckningar ur Stagnelii lif, af Marie Sophie Schwartz. Med 2:ne illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fantasien hade lyftat vingarna och fort gossens själ
in i en verld, der allt var skönhet och harmoni.
Handen, nyss tryckt mot hjertat, sjönk nu sagta, och allt var
glömdt.
»Om natten jag förglömmer,
När om din själ jag drömmer,
Att lifvet mitt är sorg och strid.
Om dagen se’n jag minnes,
Att blott hos dig det finnes
För mig all sällhet, hopp och frid.»
Dessa i högsta grad enkla ord sjöngos af en klar
barnröst och väckte den unga drömmaren. Han lyssnade.
Det låg något så själfullt, smekande och mildt i rösten,
att den gjorde ett djupt intryck på Erik. Han såg sig
omkring, för att upptäcka sångerskan. På något afstånd
från honom sutto ett par flickor och bundo kransar af
blommor, som de nyss plockat. Den ena af dem sjöng.
Sången tystnade och ”flög bort öfver hafvet.”
I detsamma vände den af flickorna, som icke sjungit,
på hufvudet, och Erik igenkände Manda. Hon vinkade
at honom att komma närmare. Erik steg upp och
nalkades.
— Nå, det var då roligt att träffa dig, — utropade
Manda. — Nu kan Minna få tacka dig för det du hjelpte
henne fram ur gruset. Hon hade väl annars gråtit
ögonen blinda, i fall hon måst resa från Calmar utan att
återse dig.
Erik rodnade och frågade, om Minna nu var rigtigt
frisk. Minna hann dock aldrig afgifva något svar, ty
Manda inföll:
— Yisst är hon frisk, det kan du väl sjelf se.
Hvar-före har ja$ icke sett till dig på så länge ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
