- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1865 /
73

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amanda. Några strödda anteckningar ur Stagnelii lif, af Marie Sophie Schwartz. Med 2:ne illustrationer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Sorglig, — upprepade Stagnelius, — hvem kan
påstå det? Jag ledsnade vid min boning, och det är
någonting, som ofta händer mig.

— Jag menar naturligtvis Claes Henrik Bergmans
förtviflade beslut att af hända sig lifvet. Han bodde ju
vägg om vägg med dig. Det var en ruskig tilldragelse.

— Har Claes Henrik skjutit sig? — Stagnelius såg
på vännen med förundrrad mine. — Ah, nu minnes jag
löjtnanten, min granne!

— Och det samma dag som man sagt, att
förlofnin-gen med Amanda Krause skulle firas.

— Det var dumt gjordt af honom, — mumlade
Stagnelius.

— Man påstår orsaken vara, att flickan tagit
tillbaka sitt ord och dermed beröfvat Claes Henrik utsigten
att få sina affarer ordnade.

Stagnelius teg. Vännen fortfor:

— Händelsen har emellertid gripit flickan så, att hon
insjuknat, och fråga lärer vara, om hon någonsin kommer
upp från sitt sjukläger.

— Döden är lifvets vinst, — sade Stagnelius och
tilläde derefter: — Stats-sekreteraren låter allt vänta på
sig bra länge.

I detsamma gick dörren upp, och Rosenstein
inträdde. Han underrättade herrame, att han den aftonen icke
hade något att skrifva, men föreslog dem att stanna och
äta en biffstek med honom.

— Nej, jag tackar, det behöfs icke, — svarade
Stagnelius helt buttert, tog sin hatt och gick samt tvingade
vännen att följa sig. Utkommen på gatan yttrade denne:

— Du har ett högst besynnerligt sätt, då du kan
svara vår chef så som du gjorde, när han bjöd oss stanna.

— Nå, än sedan? — inföll Stagnelius. —- Jag var
icke kommen till honom för att äta biffstek, och jag kände

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:15:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1865/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free