- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1865 /
88

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kung Carl och Skön Öllegård. Skizz af Sylyia, efter en folksägen. Med 2:ne illustrationer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fjorton dagar voro förflutna, och ingen dag hade
förgått, som icke konungen, endast åtföljd af sin trogne
lifknekt, ”Peder Tröstare”, på längre eller kortare tid
af-lagt besök på Beltorp. Öfver dessa täta besök böqade
man redan göra hvarjehanda gissningar; men de unga tu,
dem gissningarne gällde, voro lyckliga och obekymrade,
föga anande, det redan verlden sysselsatte sig med att
krossa deras rena och nyss uppspirade stilla lycka.

Till en böqan var Öllegård blyg och tillbakadragen;
men konungens öppenhjertiga och rättframma väsen
framkallade snart hennes naturliga glädtighet. Snart
samspråkade båda otvunget med hvarandra. Utbytande
förtroenden och tankar, försvann den ena dagen efter den
andra, likt en lycklig dröm. I Öllegårds närhet glömde
Carl regeringsbekymren och den oro, som de dystra
krigstiderna medförde. I Carls närvaro glömde Öllegård
konungen och all den sorg, som kunde drabba henne, om
hon alltför lifligt hängaf sig åt sina känslor.

I böljan af Maj månad gick Öllegård en eftermiddag
i trädgården. Den milda luften hade ur jorden
framkallat de första blommorna, och trädens halfutsprungna
grönska harmonierade med den friska flägt, som åtföljer
våren, och foglame jublade högt upp i skyn. Men den
unga flickan var sorgsen och aktade föga på den leende
tafla, som öfverallt omgaf henne. De fina kinderna voro
bleka och de strålande ögonen fördunklades af tårar.

Då hördes hastiga steg bakom henne; men innan hon
hann vända sig om, stod den unge konungen framför
henne.

— Som jag hörde ni var ute och lustvandrade,
jungfru Öllegård, följde jag, så fort görligt var, edra spår.
Men hvad ser jag, ni gråter ? .. . Misshagar er måhända
min närvaro?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:15:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1865/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free