Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blomman bland gatstenarna af Onkel Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lor; men omöjligt. Häromdagen smög jag mig rigtigt på
henne, och då fick jag till min stora förundran höra, att
hon anslog några afccorder och sjöng en liten viston —
troligen en egen komposition, inte så ful; men det
märkes nog, att hon icke fatt läsa annat än katekesen, ty
hon hade ej andra ord än:
Gud, som hafver barnen kär,
Se till mig, som liten är!
Men det varierade hon rätt behagligt. ”Se till mig, som
liten är”, sjöng hon med verklig känsla.
— Det tycks som hon hade anlag, blott de ordnades
och utvecklades, — sade den nya mamman.
— Ja visst; men det der är svaghet, verklig
svaghet, ty när allt kom omkring, så grät hon, när hon sjöng
det der: ”Se till mig, som liten är”.
— Det är obegripligt, hvad har hon att gråta
öfver ? Hon fick nya saffianskängor i förra veckan, och
sannerligen hennes lilla nya klädning är att gråta öfver.
Alla tyckte, att hon såg så nätt ut.
— Ja, jag sade henne också, att det missklädde en
ung flicka att ha röda ögon, och då torkade hon bort
tårama och satt sedan, annat kan jag ej säga, en hel
timme och öfvade sig i skalorna.
Och det var detta lilla bleka ansigte jag såg bakom
rutan, då jag med min nya portör på våren skyndade ut
i det gröna.
Men längre fram på sommaren såg jag ej mer det
lilla bleka, vänliga ansigtet bakom rutan. Lilla Ada var
sjuk, sade man, och två doktorer gingo dit hvar dag;
men hvad hjelpte det till? Fram på sommaren var det
slut. Yi alla klass-kamrater blefvo bjudna som bärare.
Och så buro vi en liten blomsterklädd kista till
kyrkogården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
