Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor. Nekrologer af M. J. Crusenstolpe - Grefvinnan Montgomery-Gyllenhaal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derpå, det betyder ännu ingenting, när det icke är en
vana. Men dricker han tills han faller under bordet,
raglar hem och beter sig med ett ord så, att hans egen
betjent skäms för honom, då är han äcklig, då vänder
hvarje vacker flicka honom ryggen — och hans mor —
gråter!”
”En ung man kan vara rabulist; han ställer till ett
litet student-uppror, gör narr af regeringsformen, pratar
persilja om riksdagen (som han sjelf inte förstår),
öfver-tygad att han allena vet bättre att styra; ack, om han
finge styra, lull, lull! — låt honom bråka, ingen fara;
— men om han förenar sig med packet för att
genom-ströfva gatorna, skrikande, död och mordbrand; om han
ropar än lefve kungen! än lefve republiken! då är han
att beklaga, ty hvem kan hafva aktning for honom? Den
som efter moget besinnande vet hvad han vill, och vill
det rätta, samt ej viker derifrån; den som sträfvar efter
en ädel opposition, då det behöfves för det allmänna bästas
skull, den fortjenar att lyckas. Den förre är en svag
dåre eller en dålig menniska.”
”En ung man, slutligen, som piquerar sig att höra
till de så kallade eleganta sprättame, låter gema förstå
att han är fritänkare; han affekterar gudlösheten, för att
inbilla folk att han är en öfversittare; det ger en viss
air att leka med det som alla andra bära vördnad för! —
en ton ä la Voltaire, dock oftast med saknad af dennes
qvickhet; — munkar, nunnor, bigtfäder äro ett mål för
hans spe; men var lugn, han känner icke hvad han
säger, allt detta går ur hans hufvud, ej ur hans hjerta; en
olycka, en sjukdom, några års erfarenhet, så skall han
finna att all tröst, all styrka kommer ofvanifrån; han har
burit Gud inom sig, utan att ana det; men ljuset kom!
värmen spridde sig och faltet, som var oodladt, kan bära
både blommor och frukt: — är han deremot en verklig
Svea. 1865. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
