Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor. Nekrologer af M. J. Crusenstolpe - Grefvinnan Montgomery-Gyllenhaal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bör hon oupphörligt förföljas af den krossande tanke, att
om hon sjunger aldrig så bra, om hennes röst är aldrig
så vacker; tro mig, ingen skulle glömma att göra någon
fatal anmärkning, att rösten naturligtvis har förlorat sig
något, att tider och dopattester etc. etc. Svensken
sysselsätter sig mer än någon annan nation med åldern; man
kan ej vara en timme i sällskap utan att höra någon
allusion derom; — är ett fruntimmer vackert, så följer straxt:
"jag undrar huru gammal hon kan vara?” Är detta icke
ett sätt att förstöra alla angenäma intryck, en
beskäftighet att med giftig anda blåsa på all illusion, så att
den straxt vissnar?”
Kronprinsen Oscar bar länge fru Montgomerys
Armi-dasfjettrar och Stora Britanniens sändebud hos hofvet i
Stockholm, lord Bloomfield, bar dem under hela sin
beskickning här. Det lekande snillet excellensen Gustaf
Lagerbjelke, som fått det kinkiga Paris-uppdraget, att
bestämma företrädet i skönhet och behag mellan denna
gref-vinna och det då här anställda nederländska sändebudet
van Dedels fru, född Schimmelpenningck, — den förra
brunette, den sednare blondine — skref ett
skaldestycke, kalladt: ”Uune et Vautré”, hvaruti han åt båda
tände de utsöktaste rökoffer, utan att gifva företrädet åt
någondera.
1825 blef Mathilda d’Orozco för andra gången enka
— en omständighet, som, efter sorgårets slut, ej
medförde ringaste förändring i hennes enskilta lif. Hon
tillhörde de privilegierade af sitt kön, som förmå bringa i
glömska minst ett årtionde af lefnadsåldem. Småningom
tröttnade hon likväl vid begge ytterligheterna:
hufvud-stadens bullrande lefnadssätt och enkeståndets toma
ensamhet, och skänkte, genom ett tredje äktenskap 1839,
hand och hjerta åt kammarherren sedermera baron
Gyl-lenhaal. De vände ryggen åt Stockholm och slogo sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
