Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor. Nekrologer af M. J. Crusenstolpe - Johan Gabriel Richert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svann, i de oväldigt tänkandes opinion, betydligf af den
nimbus, som dittills omgifvit Bicherts namn.
Efter slutade göromål i lagberedningen återvände han
till sin domsaga. Intet bemödande gjordes å högsta
ve-derbörandes sida att längre fästa honom i hufvudataden.
Som rättslärd hade lian fullbordat sitt värf; som politisk
person blef citronen utkramad, genom den ministeriella roll
han utförde i reformsällskapet.
I Aftonblads-apotheosen heter det: ”att han bar
stjernan endast vid de tillfällen, då det skulle väckt
uppmärksamhet om han ej burit den, företrädesvis -då han
utöfvade sin tjenst”. I expeditionssekreteraren Bicherts
vanliga umgängeskrets på 1820-talet umgicks äfven
författaren till dessa utkast och såg der alltid Nordstjernan
på hans bröst. Saken är utan både vigt och interesse, och
det hvarken ökar eller minskar mannens värde om han
bär eller icke bär ett undfånget och emottaget ordenstecken;
men i smått som stort måste sanningen vidhållas. Det
besynnerligaste är, att panegyristen underlåtit omnämna
de vida större Bichert vederfama utmärkelserna: att
konungamakten 1858 tilldelade honom Nordstjernans
kom-mendörsgrad, och att Ständernas lagutskott vid riksdagen
1862—1863, efter slutad granskning af straff-lagen, till
honom aflät en adress af det mest smickrande innehåll.
I en punkt slår panegyristen likväl hufvudet på
spiken, då han säger, att ”expeditionssekreteraren Bichert
”såg stel och oåtkomlig ut”. Sådan var i sjelfva verket
städse hans hållning äfven i umgängeslifvet; den smakade
alltid af en informators mot disciplame. Föga
meddelsam i en sällskapskrets, der samtalen hvälfde sig kring
likgiltiga ämnen, satt han då tyst och fästade på de
talande orörliga, genomträngande, nästan hånande blickar;
men om frågor af interesse bringades på tapeten, blef han
icke nödbuden att utsäga sin mening, och man hörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
