Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor. Nekrologer af M. J. Crusenstolpe - Fredrik Leonhard Rosenquist af Åkershult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så länge han bar namnet Gyllensvan, var han en i
det allmänna fullkomligen obemärkt person, gästvänlig mot
alla som besökte det vackra Westanå, på en höjd med
Wettems spegel utbredd vid dess fot och Wisingsö gent
öfver. Under namnet Rosenquist lät han åter höra utaf
sig som en väldig oppositionsman på Riddarhuset,
merän-dels excentrisk, stundom paradox, ofta qvick och alltid
radikal. Han var en odisciplinerad oppositionsman, som
stod isolerad, beredd att när som helst vända motståndet
mot den oppositionella falangen, då dennas åsigter eller
handlingssätt ej öfverensstämde med hans egna;
underhandlingar, modifikationer och begifvanden ville han
aldrig förstå sig på; också inbringade han i voteringsuman
nästan aldrig mer än sin egen enstaka röst.
Yid riksdagen 1828—1830, när konungen
underrättat Ständerna, att drottning Desiderias kröning skulle
försiggå den 21 Aug. 1829, gjorde herr Rosenquist två
dagar förut motion: att genom en stor deputation af alla
fyra Riksstånden till Deras Majestäter måtte framföras den
underd. önskan, att H. M. Drottningen täcktes antaga
Evangelisk-Lutherska läran.
Utom motionären yttrade sig endast fem af
Riddarhusets ledamöter i frågan: h. exc. grefve De la Gardie,
friherrame Wrangel, Henning, Cederström, Jacob, och
Anc-karsvärd samt herr Tham, Wollrath, — alla,
naturligtvis, med helig afsky för den obehagliga framställningen,
hvilken Rosenquist sökte ytterligare försvara; men
Landt-marskalken h. exc. grefve De Geer förklarade, under
åberopande af 16 § Regeringsformen, att motionen ej kunde
föranleda till någon åtgärd. Huset omfattade begärligt
denna utväg att slippa ifrån den ömtåliga frågan. Den
förföll således utan att, som man säger, sätta de andra
stånden på det hala.
Riksdagen näst derefter (1834—1835) kastade Ro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
