Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor. Nekrologer af M. J. Crusenstolpe - Otto Lindblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ras af svåra koppor, hvaruti han insjuknade, och som,
sedan ett långsamt tillfrisknande ändtligen vidtagit och
småningom nått sin fullbordan, efterlemnade djupa spår
på Lindblads förut välbildade och intelligenta ansigte.
Så förtäljer en förtrogen vän, af hans person ej
mindre än af tonkonsten, och påtagligen en af dess invigde,
som uti Illustrerad Tidning öfver Lindblad ristat den vackra
runan. Det var under tillfrisknandets enformiga period,
som den inre kallelsen hos honom för tonsättning
vaknade till sjelfmedvetande. Använd kanske först för att
finna sysselsättning och fördrifva tiden under det instängda
kammarlifvets långa timmar, blef förmågan mer och mer
utbildad, bestämmelsen mer och mer afgjord och klar —
och till helsan återställd utträdde Lindblad nu i allmänna
lifvet med tonsättningens konstnärsskap till mål för sin
verksamhet. För denna var oberoendet, i detta ords alla
bemärkelser, ett erforderligt vilkor. Magister Lindblad
sökte och fann det i en klockare-lägenhet: Melby. Dessa
lägenheter i Skåne äro ingalunda att försmå: de äro ofta
mera inbringande än ett af de mindre pastoraten.
Förmodligen är Melby en sådan.
Om ock den enda tonsättare, som gifvit glans åt
klockare-beställningen, är Lindblad icke den ende
klockare, som efterlemnat ett allmänt bemärkt namn.
Klockaren vid S:t Jacobs församling i Stockholm Johan Peter
Grangren (f 1831) blef tvänne särskilta gånger af
Svenska Akademien belönt med andra priset, och flera af
honom författade verser äro införda i Polhymnia, vid sidan
af Wallins, Franzéns, Valerii, af Kullbergs, som under
seklets första årtionde i honom erkände en skaldebroder
och — hvad enligt mångens föreställningssätt ej torde vara
mindre anmärkningsvärdt — ”broder” kallade honom städse
hans egen kyrkoherde, öfver-hofpredikanten doktor Hedrén,
slutligen biskop i Linköping och C or don Bleu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
