Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nils Ignell. Minnesteckning af Aug. Sohlman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
prester representerade, sökte man honom fåfängt. Men vid
allmänna sammankomster for behandlingen af någon
vigtig reformfråga, vid medborgerliga öfverläggningar
rörande någon samhällsangelägenhet, som stod i sammanhang
med framåtskridandet och kulturutvecklingen, eller vid
medborgerliga fester till hyllning åt ideema och
patriotismen, såg man vanligen en enda prest närvarande, en lång,
blek och mager man med en mild blick, som dock kunde
bli strålande, när han hörde något, som innebar ett
snillrikt och enthusiastiskt uttalande af höga sanningar.
Denna enda medborgerliga prest var Ignell.
Det enskilda var för honom alltid underordnadt det
allmänna, och så högt han äfven med ord och föredöme
predikade trohet i det lilla, älskade han dock icke att
fördjupa sig i planer till enskilda företag eller i allmänhet
att vara upptagen af enskilda värf. Det var honom en
samvetssak att icke förspilla någon tid, som han kunde
egna åt den kamp for sanningen, det arbete for
upplysning och förädling, hvaråt han en gång hade egnat sig.
Vi ha redan talat om hans klena kroppskonstitution.
Omkring 1850 visade sig hos honom de första
symptomer-na till lungsot. Först under de sednare åren antog
emellertid detta onda en svårare beskaffenhet. Med början af
år 1864 inträdde en stark aftyning och med detsamma en
liflig förkänsla af och längtan till upplösningen. Hvad
som under denna tid mest plågade honom, var den
tvungna overksamheten eller, rättare sagdt, den mot förr
inskränkta verksamheten, ty overksam kunde han icke
vara, ej ens på sjuklägret. Mot en så godt sig göra lät i
sängen anbragt pulpet hvilade han boken, när händerna
blef-vo alltför darrande, för att hålla henne. På sådant sätt
af-slutade han ett par timmar före sin död reviderandet af
sin ”Christliga Sedelära” i och för en tillämnad tysk
öfversättning deraf. På denna dödsbädd lyste hans milda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
