Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Orvar Odd på Samsö. Poem af Fr. Hedberg. Med 2:ne originalteckningar af J. W. Wallander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Matt bon dignar, svärdet sjunker
Klingande mot jorden ner,
Det bar fyllt sitt mål, — de röda
Runor blekna mer och mer.
Blek, liksom en bruten lilja,
Hvilar hon mot hjeltens knä
Och försonad nu, hon hviskar
I hans öra döende:
»Töcknet rymmer från mitt öga,
Snabbt som lifvet från min barm, —*
Och nu är jag säll att slockna,
Stödd utaf din hjeltearm.
»Hatet viker bort för döden,
Slut mig mer ditt hjerta när —
Hervor visste ej i lifvet
Huru högt hon höll dig kär.»–
Och dess armar sjunka ne der,
Barmen hÖjes icke mer,
Men mot tåradt kämpaöga
Ännu kalla munnen ler.
Och en kyss på läppar bleka
Trycker han; — med senfull arm
Lyfter se’n han kära bördan,
Sluter den mot sorgfull barm.
Och allvarlig, tyst som natten,
Reder han med egen hand
Åt det kära stoft en väldig
Grafhög invid hafvets strand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
