- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1874 /
22

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blodshämnden. Berättelse från hednatiden af J. O. Åberg. Med tvenne teckningar af C. G. Hellqvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

enligt de gamles tro, komma till Oden, utan hamnade
hos Thor. Harbardsljod i Eddan (den äldre) säger for
den skull:

»De Jarlar äger Oden,

som å valplats falla:

Thor äger träleslägten.“

I stället for Odenslärans nio himlar (Völuspa och
Skalda) lärde främlingarne att det fanns blott en himmel,
der de menniskor, som vandrat redligen, skulle komma i
åtnjutande af ett sällt lif utan förvandling, ty der skulle
icke vara att förvänta den fimbulvetr och den kamp,
som skulle störta asarnes valde; hos honom, den mäktige,
hvars namn var den ende Guden, skulle ingen sorg och
oro vara. Så hade främlingarne talat och de hjertliga
orden funnit väg till Ylvas hjerta. Väl förstod hon
ännu icke den sköna forsoningsläran. eller kunde fatta
de olika graderna i en sann kristens lif, men det var
en röst, naturens blida stämma, i hennes bröst som sade
henne, att* hon skulle känna sig lycklig i den läran.
Hennes af naturen goda förstånd hade också i väsendtlig
mån bidragit till att de nya förmaningame slagit rötter
i hennes unga hjerta.

Tiden skred emellertid framåt och ännu satt Ylva
qvar på bänken och grubblade så godt hon förmådde
öfver hvad hon hört. Ibland kände hon sig så orolig,
isynnerhet då hon tänkte på fadren och de ord han
nyligen frammumlat; hon darrade för Sigurds lif, ty hon
visste att gamle Thorsten och isynnerhet Östen, den
vilde höfdingen, icke voro att leka med. Under sitt
korta lif hade hon ett par gånger måst vara vitne till
den förfärliga blodshämdens verkställande, och nu i sin
inbillning, tyckte hon sig se de mördades vålnader dansa
framför sina blickar i den lätta, obestämda skymning,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:17:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1874/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free