Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blodshämnden. Berättelse från hednatiden af J. O. Åberg. Med tvenne teckningar af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
baka. Men då framstod också Östen i hela sin otyglade
vildhet, och vid tanjien härpå, veko genast alla
betänkligheter; hastigt, som om hon fruktat att den lilla dörr,
som skiljde henne från de båda männen, snart skulle
öppnas och hennes uppsåt dermed tillintetgöras, ilade
hon ut, gaf sig icke tid att stanna för att, såsom hon
merändels brukade, betrakta landskapet i dess matta, och
undersköna färgton, utan vek hastigt in på en smal
gångstig, som under en mängd slingringar ledde ut till
den skogiga udde, som ungefär en åttondels mil vester
om Thorsten hin Gamles boning, skjöt ut i Mälaren, och
var snart försvunnen.
3.
Några famnar från den ofvannämnde uddens
yttersta spets, som omgafs af ett litet stenkummel, genom
hvilket man måste fördas på en ett par alnar bred
vattenyta för att obehindradt kunna lägga i land, fiöt en
lätt ekstock behagligt gungande på den nästan
spegel-jemna ytan. De korta årorna voro upplagda och mannen,
som utgjorde “hela besättningen" var ifrigt sysselsatt
med att lägga ut not. Det var en fullkomlig kämpafigur,
en sådan, som våra förfäder ansågo för mannens högsta
prydnad: lång och smärt, bröstet höghvälfdt, skuldrorna
breda och nästan rakt utstående. Dessutom egde han
ett ansigte, der allvar och redlighet stodo tecknade med
tydliga drag; håret, en rikedom af ljusa lockar, föll
obehindradt ned längs skuldrorna och bildade en vacker
gyllene ram kring det manliga ansigtet med sin höga,
något solbrända panna, och sina blå, trofasta ögon. Denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
