Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blodshämnden. Berättelse från hednatiden af J. O. Åberg. Med tvenne teckningar af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gingo obekymradé framåt i riktning mot stugan, men när
de fingo syn på ^ater Andreas och hans båda vänner,
stannade de, och Osten ropade, under det han svängde
den väldiga klubban Öfver sitt hufvud i snabba kretsar,
lika lätt som om den varit en barnleksak:
“Jag är kommen för att kräfva ditt blod för min
fosterbrors. Du skall strida med mig.“
“Din fosterbror öfverföll mig i mörkret, på en
stigmans sätt,“ inföll Sigurd lugnt. “Jag dödade honom, till
sjelfförsvar.“
“Du skall mäta dig med mig,“ ropade Östen trotsigt
och gick fram till Sigurd, som skjutit Andreas och Ylva
åt sidan, och nu mötte sin motståndare. “Om icke fisket
dragit musten ur dina armar, skall...“
“Tig!“ dundrade Sigurd, i det en flammande rodnad
sprang upp på hans kinder. “Jag skulle kunna
tillintetgöra dig med ett enda slag om jag ville, men,“ fortfor
han och betraktade sina motståndare med stadiga blickar,
"jag vill icke slåss med någon af er; icke med dig, Östen,
icke heller med er, fader Thorsten. Jag vill helst lefva
i fred med alla.“
Pater Andreas gaf ynglingen en varm blick och ett
lijertligt handslag, och ämnade tala, då ett döfvande sorl
från hedningarne öfverröstade honom.
“Han är en qvinna! — Nej, han är sämre än en
qvinna. — Den qvinnoröfvaren! — Hels byte. —
Affäl-lingen. — Han vill göra oss till nidingar!“
Så skränade kämparne om hvarandra och slogo med
klubbor och svärd mot de omgifvaude trädstammarne, så
att barken yrde omkring.
“Låten oss i fred och ro få gå till vår bönestuud i
templet,“ sade pater Andreas, i det han steg fram och
utsträckte händerna mot Östen, som närmade sig med
hotande åtbörder. “I sen, att den allsmäktige vredgas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
