Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blodshämnden. Berättelse från hednatiden af J. O. Åberg. Med tvenne teckningar af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Är du Sigurds hustru ?“ frågade Thorsten hin Gamle
utån att röra sig från stället.
Ett sakta “ja“ blef svaret på denna fråga.
“Då eger jag icke längre makten,“ svarade fadren.
“Må Östen och Sigurd med tvekamp utröna hvem du
skall tillhöra. Jag skall snart böija färden till Valhall.“
Ett anskri bröt fram öfver Ylvas läppar, då Östen
störtade fram och grep henne i armen; hennes kropp
skälfde som ett asplöf och hon ropade i sin ångest:
“Gud, hjelp mig!“
Och hjelpen kom från Sigurd. När han såg Ylva i
en så ögonskenlig fara, veko alla betänkligheter med ens*
Allt, hvad pater Andreas talat om mildhet och förlåtelse
mot sina fiender, glömdes i detta ögonblick; han störtade
fram och innan Östen hann sansa sig, kände han det
hårda fästet af Sigurds svärd träffa sitt hufvud. Slaget
var våldsamt och kom så oförberedt, att Östen genast
släppte Ylva för att gripa klubban med båda händerna.
Men knappt hade Östen släppt sitt tag, förrän Sigurd,
ryckte till sig den unga flickan, som af förskräckelsen
nära nog var afsvimnad och drog sig hastigt tillbaka
till de sina.
“Jag skall föra in henne i templet,“ sade pater
Andreas, “der är hon i säkrare förvar.“
Med en djup suck öfverlemnade Sigurd sin unga
maka åt den andlige, som varsamt bar in henne och
lade henne ned framför altaret, under det han med varma
böner nedkallade Guds välsignelse öfver henne och öfver
de män, som kanske nu skulle bli martyrer för sin tro.
Ett rop utifrån återkallade honom till sig sjelf och till
verkligheten; han reste sig upp, gjorde korstecknet öfver
Ylva och ilade ut.
Der ute hade striden böijat. Med raseri hade Östen
rusat på Sigurd, men kom icke fram till honom, ithy att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
