Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elin på Måsön. Ett minne från Stockholms skärgård af Hjorvard. Med tvenne teckningar af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
störar, improviserat en paviljong, der vi hade skugga
nästan alla tider på dagen och de svala hafsvindame
slogo upp till oss. Här intogo vi äfven våra måltider,
när vi, hungriga som vargar, kommo hem från våra
sjöfärder, vanligen af slutade med ett språng i böljan.
Dessa färder gingo norrut till Blidön, i söder till
Lill-Möjan, der det ståtliga fjärdperspektiv öppnar sig,
som slutar med Ornön, österut gungade vi ej sällan i
hafsbandet vid Ängskär, eller stälde vi kosan landvärts
mot Ljusteröarna och Vermdön. Stundom, i synnerhet i
böijan, följde Olaus med oss på dessa färder, för att
tjenstgöra som lots; men bestyren med fisket och slåttern
på holmame fängslade honom snart hemma, och vi måste
då hjelpa oss på egen hand.
Och det gick ej sämre för det. Ek var en särdeles
skicklig seglare. Uppvuxen i en sydligare skärgård, kände
han dessa klipplabyrinters alla faror och förenade med
ett oförskräckt mod denna orubbliga kallblodighet, som
utgör den äkta sjömannens kännetecken. Han var
sjelf-skrifven kapten på båten, och af honom invigdes jag först
rätt i konsten att sköta segel och roder. Han var tillika
den angenämaste och bästa kamrat. Under en flegmatisk,
något skroflig yta gömde han ett friskt sinne, én karakter
af guld och djupa kunskaper, riktade med en ej vanlig
menniskokännedom. I synnerhet kände han
skärgårdsfolket, dess behof och lynne, och det var märkvärdigt
att se, med hvilken lätthet han vann alla, gamla och.
unga. Också voro vi snart öfverallt på öama gamla
bekanta och Österskärsbåten och dess besättning
välkomna hvar de visade sig.
Denna gyllene tid närmade sig dock nu sitt slut.
Vi voro redan ett godt stycke inuti Augusti, och vi
kallades af hvar sina pligter in till staden igen. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
