Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elin på Måsön. Ett minne från Stockholms skärgård af Hjorvard. Med tvenne teckningar af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
famnar längre in sänkte sig hvalfvet åter och bildade
grottans bakgrund. 1
Med tillhjelp af det ofvanifrån nedfallande dagsljuset
undersökte Ek grottans väggar och fann i gångarna flera
sällsynta stuffer. Sedan denna rekognoscering var
verk-stäld, förtöjdes båten vid den i niidten uppstickande
klippspetsen, * matsäcken som mor Maja skickat mecl oss
framtogs, och vi läto den oss väl smaka efter den långa
rodden. Ek stoppade en ny pipa, jag tände en cigarr,
och vi sträckte ut oss i hvar sin ända af båten. Yar
det middagsqvalmet, eller det entoniga ljudet af de stora
dropparna, som plaskande nedfollo från grottans fuktiga
väggar: jag vet det ej; allt nog, vi befunno oss båda
efter en liten stund i Morfei armar.
Huru länge vi så lågo, kan jag ej säga; men plötsligt
foro vi båda upp vid en förfärlig skräll, som tycktes
skaka hela klippan i hennes grundvalar. Yi befunno
oss ett ögonblick i full skymning; endast en matt dager
föll in genom öppningen åt sjön. Yi kände på samma
gång marken gunga upp och ned under våra fotter. I
nästa sekund sköt en ofantlig blixt in både upp- och
nedifrån, hela grottan flammade i ett praktfullt blått
sken, vi sågo vattnet häfva sig i ångest och hörde
utifrån ett brus, om hvars betydelse ingen af oss kunde
misstaga sig. Grottan hade ännu ej heller sjunkit
tillbaka i mörkret, förr än Ek kastat loss, med en kraftig
stöt drifvit båten genom öppningen ut i sjön, sjelf fattat
den ena åran, jag den andra, och båda med förtviflad
ansträngning böljat ro emot svallvågen, som, svart och
hotande, kom rullande oss till mötes. Yår goda båt
tycktes vädra faran. Snabb och stadig klöf han böljan,
och strax derefter hörde vi henne, som en skock af
raseri tjutande vargar, rusa in i grottan och med ett
förfärligt dån återstudsa mot klippväggarna. Yi voro
Svea, 1874. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
