Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elin på Måsön. Ett minne från Stockholms skärgård af Hjorvard. Med tvenne teckningar af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den säkra arm och det oförfärade hjerta, som styrt
denna lilla farkost midt igenom de öfverallt uppgapande
afgrunderna, var således en qvinnas! Det yar ej ofta Ek
gaf uttryck åt sina känslor i ord, men nu utbrast han:
“Vid Gud, en ståtlig flicka!“
Föremålet för detta utrop hade emellertid åter
försvunnit i sin kolossala hufyudbonad, vändt sig om och
egnade nu åter hela sin uppmärksamhet åt sin farkost
och sitt segeL Det behöfdes också* yäl. Det farliga
ringrefyet yar visserligen lyckligt passeradt, men seglatsen
gick ännu genom trånga och krokiga gator mellan skär
och holmar, der det brände och bröt förfärligt.
Vi styrde i en riktning nästan motsatt den, i hvilken
vår hemväg låg, men vi hade intet annat val än att
följa. Att våga oss på egen hand ut i det kaos af
klippor och skum, som låg på ömse sidor om oss, skulle
varit att på nytt utsätta oss för alldeles samma risk, som
den vi nyss med så knapp nöd undgått.
Den lilla båten, som hoppade der framför oss,
ut-öfvade också på mig en viss magnetisk dragningskraft,
och misstar jag mig ej, var detsamma äfven förhållandet
med min kamrat. Det der ansigtet hade jag bestämdt
sett förut, men när och hvar,. var mig omöjligt att säga.
Det var ögonblick då vi fruktade, att den lilla farkosten
skulle uppslukas af de mellan holmarna invältrande sjöarna,
men i det. nästa red han åter upp på vågen, styrd af
en lika skicklig som djerf hand.
Blixtarna blefvo mindre täta, men regnet fortfor att
falla i strömmar, och ännu alltjemt gick vår väg i de
slingrande passagerna mellan skären. Slutligen svängde
vi om udden af en skogbeväxt holme in i ett sund, der
sjön var mindre våldsam och som på andra sidan
öppnade sig till en större fjärd. Ytterst på udden låg en
rödmålad stuga, ur hvars skorsten röken hvirflade upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
