Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elin på Måsön. Ett minne från Stockholms skärgård af Hjorvard. Med tvenne teckningar af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var samma smidiga växt, samma klara och själfulla ögon,
och samma guldgula hår, som jag fästat i mitt minne och.
söm jag redan samma dag yi träffat tillsammans äfven
böljat fasta på duken.
Jag gick fram till henne och frågade, hur det stod
till på Måsön och om Bengts svåger vore frisk igen.
Hon såg först på mig förvånad, men kände straxt
der-efter igen mig, ty hon steg upp, fattade ifrigt min hand
och sade, att hon väl mindes mig och hvad hon kallade
min godhet émot henne. På Måsön stode nog allt väl
till, utom att Lars i Norrgår’11 vore så klen i bröstet, och
hon hade just nu varit inne i Vaxholm för att fråga
doktorn för hans skuld. Hvad Nils beträffade, hade han
till midsommaren blifvit utskrifven från sjukhuset som
fullkomligt frisk och straxt derpå med skonaren rest till
England.
Det blef ej tid till några ytterligare frågor och
förklaringar. Yi måste sätta oss till bords och göra heder
åt mor Annikas anrättning. Yår friska aptit hindrade
oss dock ej att muntert samspråka med vårt värdfolk
och berätta vårt äfventyr. När vi talade om grottan,
hur vi insomnat och huru nära vi varit att bli krossade
af svallvågen, lyssnade alla med spänd uppmärksamhet
och sågo menande på hvarandra.
"Den hålan," sade slutligen Anders, den unge värden
på stället, "står det inte rätt till med. Det är något
otyg som huserar der. Många äro de fiskare, som blifvit
inlockade dit, söfda af trollen och sedan aldrig hörts af,
förr än deras lik flutit upp bland skären i grannskapet.
Far min brukade berätta, att han sent en höstnatt, då
han for der förbi, sett det lysa derinne och hört trollen
skratta och föra ett hiskeligt oväsen."
När vi derefter berättade, hur den unga flickan visat
oss vägen och om hennes djerfva seglats genom refvet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
