Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaget vid Narva den 20/30 November 1700. Krigshistorisk skildring af Julius Mankell. Med tvenne illustrationer af G. Broling och porträtter af Karl XII, generalerna Rehnsköld och Horn samt karta öfver slagordningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fordrat, det ryssarne skulle gifva sig på nåd och onåd,
hvarefter alla högre officerare skulle qvarstanna såsom
fångar, men de öfriga jemte manskapet få aftåga utan
vapen. De ryska källorna säga deremot, att konungen
visserligen i början fordrat detta, men gifvit vika, sedan
Dolgurucki förklarat att ryssarne i sådant fall ytterligare
skulle fortsätta motståndet; hvad beträffar det högre
befället, skulle detsamma till en böijan qvarstanna såsom
gisslan, att deras återvändande trupper ej genom häijande
och brännande vidare skulle förstöra landet, men
sedermera äfven släppas.
Huru som helst, så förorsakade underhandlingarne
mycket skickande fram och tillbaka, hvilket enligt en
uppgift till och med räckte öfver midnatt. Och det
slutliga resultatet blef, att det högre ryska generalitetet,
nem-ligen Dolgorucki, Archelowitz, Trubetzkoy, Golovin och
Buturlin, infann sig i svenska bivuaken, samt att manskapet
jemte det öfriga befälet erhöll tillstånd att aftåga till
Ryssland. Derefter besattes vagnborgen af tvenne
gardes-bataljoner, hvarefter ryssarne började arbeta på flottbrons
återställande. Sedan detta var fulländadt, anträdde de
klockan 4 på morgonen tåget öfver bron med gevär och 6
små fältstycken, men utan fanor och standarer.
Så snart den sårade general "Weide på den venstra
flygeln fått veta, att den högra erhållit tillstånd att
af-marschera, sände han i daggryningen en generaladjutant
jemte en trumslagare till svenska sidan med ett bref,
staldt till den svenske generalen, som innehöll: att han,
fastän han kunde försvara sig till sista blodsdroppan,
likvisst skulle emottaga ett hederligt ackord, om sådant
erbjödes honom. Konungen beviljade då, att hans folk
skulle få afdraga utan vapen och fanor, men att en
hvar skulle få medtaga så mycket lifsmedel han kunde
bära på ryggen, mot vilkor att ej vidare röfva, plundra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
