- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1874 /
210

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook - Georg Dahlqvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för honom: qyinnorna hä alltid sympati för det
mystiska, och de läste en hel mystér i den unge mannens
djupa blick.

Fastän Dahlqvists bombasiner och tyll hade en
strykande afsättning, kunde han likväl icke hålla
handels-balancen vid makt, utan måste en vacker dag slå igen
butiken. Denna första motgång bekymrade honom i
sjelfva verket föga. Hade han gjort bankrutt vid disken,
skulle han skörda guld och lagrar vid rampen, tänkte
han, styrde genast sina steg till kungl. teatern — han
hade redan i tankarne vandrat den vägen många gånger
som supplikant — och begärde att få uppträda på scenen.
Detta kunde ej beviljas, men han erbjöds och antog plats
som elev den 1 oktober 1832, och redan den 18 januari
året derpå ansågs han hafva så trampat ut
teater-barn-skorna, att han fick debutera som Sicinius i Leopolds
sorgespel “Virginia". Valet var ej godt. Smaken hade
nu förändrats; man nöjde sig icke längre med dessa
“klassiska“ tragedier med litet handling och mycket prat
i tålamodspröfvande longörer, huru finsvarfvad versen än
månde vara. Man ville ha mera handling i skådespelet,
och i Frankrike hade den nybildade romantiska skolan
med Victor Hugo i spetsen just då inledt sin af
allmänheten gynnade kamp mot den gamla tragedien, hvilken
kamp slöts med denna senares fall och det modem a
skådespelets seger. Den unge debutanten hade således den oturen
att börja sin offentliga bana på ett sjunkande skepp.

Men Dahlqvist hade här icke blott den
omständigheten emot sig, utan äfven hela
lärftskramhandlarsocie-teten. Denna kunde ej fördraga att någon lemnade alnen
för kothurnen; att förtjena pengar vid disken, om också
blott för sitt fagra anletes skull, var en sak, men att
“visa sig för pengar“, det var en annan; öfverlöparen
måste straffas. Nåväl, Dahlqvist gjorde sin entré som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:17:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1874/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free