Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den hvita hårlocken. Skizz af Claude Gerard. Med 4 teckningar af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trots det oblida vädret voro utåt hela gatan alla
fönster öppna och fullsatta med högtidsklädda damer, men
ingenstädes syntes ett skönare ansigte och en präktigare
toilett, än i det fönster vid hvilket grefve Frölich stannat
dagen förut.
Det var den vackra fru Schvartz, född Skog, som
satt der midt ibland sin familj och sina gäster för dagen
och som nu reste sig upp, då kröningståget passerade förbi.
Många af de förnäma herrarne blickade dit upp med
beundran, men en af dem, klädd i Serafimerordens stora
skrud, ryckte häftigt till vid hennes åsyn och mumlade
bestört och med förfäradt utseende:
“Ah! Den hvita hårlocken!“
Midt ibland det svarta håret, som föll öfver den
unga fruns panna, syntes också verkligen en helt livit
hårlock, förhöjande ännu mer genom denna sällsamma
naturens lek — hvilken länge förekommit inom en viss slägt,
— hennes ovanliga skönhet.
Det var presidenten Reuterholm, Sveriges f. d.
“verkliga regent“ under förmyndareregeringen, hvilken, då han
blickade upp åt fönstret, med ens erinrade sig den lilla
sofvande flickan på S:t Johannis kyrkogård och
Ulfven-klous besynnerliga profetia om den förmenta mystiska synen.
Han vände sig om och såg konungens ögon äfven
fästa på den vackra frun, — hvilken just nu sträckte
sig utom fönstret och kastade en präktig blomsterbukett
framför honom — såg honom blekna och vackla i sadeln
och begrep att äfven han hade observerat den ominösa
silfverskimrande hårlocken, som skulle förebåda honom
olycka.
Hästen, på hvilken konungen red, hade ända hittills,
under den stjernströdda tronhimmelen och det guldstickade
schabraket gått from och stilla som ett lam, men nu
stannade han orörlig liksom träffad af samma hemlighetsfulla
fasa som sin kunglige ryttare; då man ville förmå den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>