Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvenne svenska vetenskapens storman: Elias Fries och Sven Nilsson. Porträtter i stålstick jemte lefnadsteckningar af Herm. Hofberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Liksom Fries — och detta är betecknande for det
vetenskapliga lifvet vid den tiden — utgaf Nilsson sitt
första större arbete i Kjöbenhavn. Det var de svenska
foglames naturalhistoria Ornibhologia Suecica i två delar,
hvilka trycktes 1817 och 1821. År 1821 började han
publicera sitt berömda verk Skandinavisk fauna; en handbok
för jägare och zoologer, med hvilket arbete zoologiens
studium i Sverige kan sägas hafva blifvit väckt till lif och
intresset för denna vetenskap nedstigit från katedern till
alla samhällsklasser.
Såsom redan är nämndt, egnade Nilsson, under sina
skarpsinniga forskningar inom den lefvande djurverlden,
en kritisk granskning åt de utdöda djurarter som lefvat
i Sverige under tidigare bildningsperioder. Redan i första
upplagan af sin skandinaviska fauna yttrar han: “att jag
omnämnt de fossila ben, som hos oss blifvit funna af
djur, hvilka äro antingen alldeles utdöda, eller åtminstone
numera ej finnes på de ställen der de fordom lefvat och
dött, hoppas jag man ej anser för oriktigt. Det har skett
för att göra mina landsmän uppmärksamma på det
inflytande, som detta slags fornstudium kan hafva på jordens
och folkslagens historier, hvilka om jag ej misstager mig
stå i ett ganska nära förhållande till hvarandra.“
Såsom man finner var Nilsson redan då ett godt
stycke inne på fornforskningens område, och han dröjde
icke att taga stegen fullt ut. Under de utflygter han litet
emellanåt företog för att föröka universitetets samling af
fossila djurben, påträffade han äfven en mängd
stenredskap. Snart blef hans samling i denna väg någonting
förträffligt och innehöll föremål, hvilkas värde för
tolkningen af de äldsta skandinaviska folkstammames
lefnads-sätt, knappt någon af den tidens fomforskare, med
undantag af Nilsson sjelf, förmådde uppskatta. Sålunda såg
man i hans fomsakssamling ryggkotan af en uroxe, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
