Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Louise Michaëli. Ett minnesblad af M. S. Schwartz. Med porträtt af fru L. Michaëli, graveradt af Sandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En enda dotter var frukten af deras äktenskap.
För-äldrarne trodde sig redan hafya upptäckt ovanliga anlag
hos barnet, och då flickan, såsom litet äldre, befanns hafya
röst, bestämdes hon att blifra en stor sångerska, som
skulle vinna ära, rikedom och rykte öfver hela Europa.
Det förflutna, det närvarande och det kommande var
således for dessa båda svärmande makar fullt af idel
solljus. De misstänkte icke att lifvet äfven kan hafva sina
skuggor och att dessa kunde falla öfver deras lefnads stråt.
En bred, mörk och dyster skugga föll också plötsligt
öfver Amalias tillvaro, då döden helt oväntadt röfvade
bort den älskade maken. Slaget kom så oförväntadt och
träffade så hårdt, att Amalia sjelf insjuknade och man
trodde allmänt att hon skulle följa den hädangångne; men
hon hade ännu mycket opröfvadt och fick derför
återvända till lifvet.
Knappast återstäld efter den långa sjukdomen, måste
hon intaga sin plats vid dotterns säng. Det stackars barnet
hade ådragit sig en svår bröst- och halsåkomma, som, då
hon tillfrisknade, hade beröfvat henne rösten. Slut var
det nu med alla de lysande förhoppningarna om ära och
rikedom. Amalias dotter skulle aldrig förverkliga sina
föräldrars gyllene drömmar.
Längtan till fädernejorden grep nu Amalia. Hon
ville för alltid lemna Frankrike och sluta sitt lif i Sverige.
Affärerna måste derföre ordnas och då upptäcktes att af
den stora rikedomen återstod en så liten del, att räntan
af detta kapital icke räckte till for mor och dotter att
lefva af.
Med dessa spillror af hvad hon egt, återuppträdde
Amalia i Stockholm och emottogs der af de forna
vännerna med en sårande köld. Man lät henne nu känna
hela tyngden af sitt ogillande af hennes handlingssätt och
fann ett nöje uti att förödmjuka den förr så firade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
