Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Louise Michaëli. Ett minnesblad af M. S. Schwartz. Med porträtt af fru L. Michaëli, graveradt af Sandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Huru skulle denna åldriga, fattiga och värnlösa qvinna
kunna blifva ett stöd för det stackars barnet? Hvad skulle
det väl blifva af dessa båda?
1.
Det var i böijan af femtiotalet och slutet af sommaren,
som vi finna fyra personer sittande i en grupp nere i
salongen på en af Mälarens ångbåtar. Det lilla sällskapet
bestod af två herrar och två damer. Samtalet var lifligt
och vände sig hufvudsakligen kring musik. Man var af
olika tankar angående en viss tonsättare. Den yngre af
de båda damerna försvarade honom med värme och för
att styrka sitt försvar bad hon dem lyssna till en romans
som hon i detsamma började sjunga. Vid första ljudet af
denna röst öppnades en hyttdörr, de på däck promenerande
eller konverserande passagerarna stannade och
förstummades för att lyssna till dessa toner. De ljödo så klara, så
rena att man var rädd att förlora en enda af dem. Det
var en stämma af så storartad och underbar skönhet att
man var frestad antaga det den ej tillhörde något jordiskt
väsende. En lång stund sedan sången tystnat, förhöll
man sig ännu stilla, i hopp att den åter skulle låta höra
sig. Slutligen yttrade en liten fetlagd herre med ett vackert,
blidt ansigte, ett par lifliga och q vicka ögon:
“Hvem var det som sjöng ?“
“Det var vår näktergal, Louise Michal,“ svarade en
mycket korpulent herre, med stora guldbågiga glasögon.
“För tusan, då måste jag ned i salongen och blifva
bror med henne, “ svarade den som först talat och
närmade sig trappnedgången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
