Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - 1. Anders Selinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BaUettmästare vid teatern 1833, qvarstod han med
ett kort afbrott på denna post ända tifl 1856, under
hvilken tid han komponerade en oändlig mängd saker
inom balletten, hvilken under en tid af hans “mästerskap“
onekligen erhöll en aktningsvärd utveckling. Han nöjde
sig icke med några mer eller mindre halsbrytande
gymnastiska språng. . . han ville ha ej lösryckta figurer, utan
en totalbild, och det hvilade öfver alla hans
kompositioner ett visst poetiskt doft som behagade. Hans rika
uppfinningsförmåga gränsade till det otroliga. Så inöfvade
han en gång under Knut Bondes direktörskap på ett dygn
en hel ballett, kallad “I rosens doft“, till musik af prins
Gustaf hvilken är så täck till kompositionen, att den väl
ännu en gång kommer upp ur teaterns fjerding. En
annan berömmelse tillkommer äfven Selinder, den att han
införde på sjelfva den kungl. svenska scenen de svenska
nationaldanserna, såsom Jössehäradspolskan och andra.
Också var han en ovärderlig medhjelpare vid ordnandet
af de national-divertissement, som under Carl Johan och
Oscar I voro på modet. Till slottet kallades han ej sällan
då man ville ha någon särskild dans inöfvad för en
hof-bal, eller någon tableau vivant ordnad för en soiré inom
den inskränktare hofkretsen. Selinder visade gerna de
kungl. vedermälena från dessa tillfällen.
En glanspunkt i de dagarne var den resa, som
Selinder 1839 gjorde till Paris i sällskap med sin bästa
elev från Oxtorgsgatan Emilie Högqvist, och vi instämma
med en annan minnestecknare deri, att han aldrig kunde
tänka på den resan, utan att bli vältalare. Det var en
sällsam tjusningskraft, den stora skådespelerskan utöfvade
på alla.
Då Selinder 1856 lemnade kungl. teatern, tvungen
af en “kabal“, såsom haji uttryckte sig, reste han ett
par år i landsorten med teatersällskap, hvilket dock ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
