- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1876 /
173

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - 6. Louise Charolotte Helene Michaëli

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

brödet måste äfven Louise ut att förtjena något; men
lackstängerna voro ej alltid en kurant vara, så att lion
en och annan gång tillochmed måste sjunga sig till
kunder. Rösten var ännu outvecklad, man lyssnade för ett
ögonblick Kanske med en viss undran; men hvem tänker
väl länge på en fattig lackförsäljerska?

En tid förgick, då det en dag bland vänner och
bekanta bjöds ut biljetter till^tt slags musikalisk-dramatisk
soiré i någon anspråkslös lokal på söder. Nå, man köpte
sig en biljett, man kunde ju gå dit så väl som
annorstädes — det var alltid ett sätt att tillbringa qvälien.
Der var mer än anspråkslöst. Några rökiga lampetter
upplyste dunkelt den skumma salen, livars bänkar voro
till största delen fullsatta med skrattande, pratande och
stampande unge män. Efter mycket larm gick slutligen
kalikåridån upp, och “sällskapet^ utförde först någon
farce. Skratt, applåder, hysjningar, hvisslingar och
bra-vorop om hvartannat i salen, der man helt obesväradt
högt uttalade sin kritik öfver de uppträdande. Bland
dessa var äfven den halfvuxna, föga tilltalande flickan
Miehal, som icke minst hugnades med den grymma
publikens löje. För att förvärfva några riksdaler, sväljde
hon tårarae: det var för de sina hon skulle spela och
sjunga. Hon spelade, men jemmerligt. . . hon sjöng, och
det blef mindre bullersamt i salen... det var en stark
sopran, en oslipad diamant, men dock en diamant.

Någon underrättade Isidor Dannström om diamanten
från “soiréerna“ på söder, och han lät kalla henne till sig
samt förvissade sig om hennes verkliga stora gåfvor. Han
blef hennes välyillige lärare. Under stora försakelser och
hårda pröfningar gick arbetet, men det gick ändå . .. och
hon, fick omsider försöka sig på k. teatern i Donna
Elviras parti i “Don Juan“. Denna hennes debut, den 5
juni 1849, var ingalunda lysande, men hon mottogs dock

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:17:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1876/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free