Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - 14. Gustaf Uno Troili
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han skulle äfven öppna raden i ett porträttgalleri af
andra kammarens talmän, i det han på duken återgaf
dess flerårige talmans, erkebiskop Sundbergs intelligenta
anletsdrag.
Yice professor för teckning vid akademien år 1860,
utnämndes han till ordinarie innehafvare af denna syssla
1866, men afsade sig den redan följande året, hugnad af
den kungliga nåden med Nordstjemeorden. Han lät sig
dock fortfarande representeras vid utställningarne af
porträtter, hvilka väckte en alltjemt stigande beundran för
en nästan oöfverträfflig kolorit och finhet och sanning i
uppfattningen, som skulle gjort honom förtjent af europeisk
ryktbarhet. Men sedan 1870 sågos hans arbeten ej mera
offentligen. Den tviflets ande, som vi nämnt, fick nu
öfvermakten, han såg allt i dystra färger, ej ens de förr
så kära tonernas makt kunde, såsom Davids harposlag hos
den svårmodige Saul, nu bringa hans inre i jemnvigt,
och öfver hans läppar ljödo ej mera Bellmans sånger.
Han kunde tjogtals gånger sudda ut äfven de ypperligaste
bilder, som hans pensel återgifvit så lefvande och
natur-trogna på duken: der var i hans ögon än ett fel, än ett
annat. Det berättas, att han kort före sin död åt en
bekant målat ett porträtt, med hvilket han som vanligt
dock ej var sjelf nöjd. Han ville derför icke lemna det
ifrån sig. Men den, som bestält det, sade en dag, att
han sjelf var fullkomligt belåten med sitt konterfej: han
ville icke ha ett penselstreck mera deri. Då konstnären
det oaktadt envisades att vilja behålla det, sade den
andre, att han tog det med sig så länge och skulle lemna
det åter, om Troili ville en dag komma och hemta det.
Den dagen kom dock ej, ty icke långt derefter
insjuknade den af sina inre qval pinade konstnären.
Själens lidande påskyndade kroppens, och den för de betryckte
gode hugsvalaren med lien och timglaset infann sig vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
