Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - 15. Gustaf Sandström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svinner det lilla hufvudet, och pilsnabb som trots någon
kyrkråtta kilar dess egare med bjertat i halsgropen sin
väg... men sjuåringen på bänken fortsätter helt
obesvärad t spelet på orgeln, och den äldre mannen intar
kantors-platsen i rymlingens ställe... det vardt dock ej mycken
reda med psalmsången den gången.
Den äldre mannen var organisten vid Linköpings
domkyrka, Nils Petter Sandström, och de ljuslockige
pil-tarne voro hans söner Israel och Gustaf, af hvilka den
senare var den som, gripen af skräck vid att tVo sig vara
föremål för församlingens uppmärksamhet, sprang ifrån både
“min gerning nådigt skåda“, kantorspallen och allt ihop.
Denna fruktan, denna brist på sjelftillit skulle sedan
smyga som en svart tråd genom hela hans lif för att i
ett otillräkneligt ögonblick mana handen fram att
förkorta dess dagars antal.
Gustaf Sandström föddes i Linköping den 7 juni
1826. Sina skolår tillbragte han i sin födelsestad samt
genomgick der varande trivialskola och gymnasium,
hvar-inom han var den främste i sången, tidigt visande
den mest afgjorda lust för att ingå vid teatern. Detta
motsatte sig dock bestämdt fadern, som sjelf på visst
sätt “tillhörde presterskapet“ . .. och kyrkan har ju under
sista seklerna sett litet snedt på teatern. Ynglingen
sattes derför först i bokhandel och fick, då han ej trifdes
der, komma i annan handel. Men strutarne tilltalade
honom ej mera än boktitlame, hvarför han en dag
lemnade både disk och vigtskälar.
Ännu stretade dock fadern emot och skaffade Gustaf
plats som bokhållare vid ett bruk. Men det gick här
på samma sätt... böjelsen för teatern beherskade honom
alldeles, och väl kunde han vara med om att ute i smedjan
mjuka upp sjelfva jernet och forma det efter sin önskan,
men den inre lifsidéen kunde han icke få bugt med.. .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
