Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - 15. Gustaf Sandström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allmänhetens gunst. Lika allvarlig som han var i sitt
arbete, hvari han aldrig lät någon försummelse komma
sig till last, lika allvarlig och ordningsfull var han äfven
na redan i sitt enskilda lif. Kan kunde hvad få, om
ens någon af hans kamrater förmådde, han kunde lefva
på sina “6 rdr i veckan“ utan att göra skulder och
likväl vara smått elegant i sin privata garderob. Ja,
Gud vet, om han icke till och med började att “lägga
ihop“ litet af denna rundliga afiöning. Yisst är
emellertid, att han på sin f:dels häst un4er resorna alltid
hade en liten sparpenning öfver.
Då Wallinska sällskapet upphörde och öfvertogs af
Oscar Andersson, gick Sandström dit öch stälde sig
under dennes “öfverinseende och ledning“. Här var
han snart den främste bland kamraterna och åtnjöt
rättvist beröm både som dramatisk sångare och skådespelare.
Hans inkomster hade äfven börjat växa, så att han snart
hade en liten summa, hvilken han skulle använda för
sin röst. Med dessa penningar på fickan tog han afsked
af Oscar Andersson 1851 och reste öfver till Köpenhamn,
der han nu en tid sjöng för Rung, men måste för sin
utkomst skull — han kunde icke böja sig ned till att
klappa på hos Åågon Msecenas och begära understöd —
för hastigt afbryta dessa sina studier och taga anställning
vid ett danskt operasällskap 1852, med hvilket han om
vintem detta år besökte Kristiania. Men redan i april
1853 lemnade han det och återvände till Oscar
Andersson, som nu förhyrt Humlegårdsteatern i Stockholm för
att under sommaren der gifva föreställningar.
Här uppträdde nu Gustaf Sandström och väckte
hufvudstadspublikens uppmärksamhet genom sin ståtliga
figur och sin präktiga stämma — isynnerhet som Titus
Brandstock i Nestroys komedi “De båda rödhåriga,“ der
ett ganska stort sångparti fans i hans roll inlagdt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>