Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - 15. Gustaf Sandström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Baron Knut Bonde, som då var direktör för “H. Maj:ts
spektakler“, hörde honom här och lät kalla honom till
sig samt tillbjöd honom engagement vid Operan, hvilket
tillbud naturligtvis med ifver mottogs. Ku var det så
lifligt drömda målet hunnet, för hvilket han gjort så stora
uppoffringar! “Det var den skönaste dagen i min lefhad!“
yttrade han mer än en gång.
Redan den 25:te derpå följande november
debuterade han på operascenen som Miller i
“Kiirnberger-dockan“, der hans präktiga röst gjorde sig ypperligt
gällande, och han rönte ett godt emottagande. Sedan dess
var han flitigt använd. “Hans röstmedel voro
utomordentliga,“ skref någon sakkunnig vid hans död, “och
han skulle säkerligen förvärfvat en vida större sfer för
sin artistiska verksamhet och ett ännu mera vidt gående
rykte, om en i tid tillämpad skola fått böja denna
väldiga stämma till en större undergifvenhet för fordringarne
på ett mera innerligt musikaliskt föredrag. Karakter
och värme fans det alltid i hans sång och spel... Hans
skådespelaretalang vann äfvenledes alltid ett
rättvist erkännande. Allt hvad han gjorde bar vitne om
ett samvetsgrant studium, och en viss hämmad kraft och
dämpad glöd voro utmärkande för hans framställningar. “
Till ytterlighet punktlig och pligttrogen, var han
städse på sin post. Det hade nu en gång blifvit en
vana hos såväl styrelse och kamrater som
allmänhet och kritik att alltid se Sandström i de partier, som
tilldelades honom. För hans skull behöfde teatern ej
några färgade anslagslappar om instälda föreställningar.
Det är ofta så fallet med den lugnt och jemnt arbetande
kraften: man märker den snart icke, eller rättare, man
egnar snart ingen särskild uppmärksamhet åt den.
Publiken knappast applåderade åt honom, fastän den
lyssnade till hans föredrag med omisskänneligt nöje, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
