Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - 8. Gustaf Wahlbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och förtröstan och arbetsför. Han uppmärksammades af
den skicklige topografen och statistikern, öfverste Karl
Gustaf af Forssell, som tog vård om honom och skaffade
honom inträde vid akademien för de fria konsterna.
Wahlbom ämnade först bli målare, och af hans
pensel finnas några om lyckliga anlag vitnande taflor, men
han fann dock snart sitt rätta falt och vardt tecknare,
hvarjemte han utbildade sig till träsnidare. Härtill bidrog
ock, att den medellöse unge mannen dymedelst kom i
tillfälle att fortare förvärfva sig inkomster för sitt
uppehälle. Han tecknade och skar träsnitt till den tidens
’Folkets Röst’. Det var elaka snitt, men de förrådde
den unga tecknarens fond af humor och framför allt hans
förmåga i att gifva porträttlikhet åt figurerna. Länge
var Wahlbom den ende duglige träsnidaren i hela
vårt land och hade äfven friskt upp att göra, men så
kunde han ock arbeta. De sagda egenskaperna kommo
honom väl till godo, då han i februari 1862 grundläde
’Söndags-Nisse’, der hans träsnitt oftast voro små
mästerstycken af mjukhet och behag, alltid med en fläkt af
humor. Lars Hierta lär hafva försträckt Wahlbom
medlen till detta företag, och det var så mycket hederligare
af ’gamle hr Lars’, som Wahlbom i Folkets Röst
ingalunda skonat den erkändt främste publicisten, kanske till
och med i ej ringa mån medverkat till hans utträdande
ur tidningsmannaverlden.
Wahlbom var en hjertegod menniska och en vänfast
karakter, likasom han för öfrigt i mycket annat var en
karakter. Han hemsöktes länge af sjukdom, innan
lifslågan den 23 mars slocknade, hvilken stunds snara
inträffande han anade, då han några veckor förut yttrade
till en vän: ’min stund torde snart komma, och jag dör
lugn i det glada hopp, att jag icke har någon ovän.’
Kan man dö lyckligare?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
