- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1878 /
12

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Linné i Upsala och i Amsterdam. Skizz af Claude Gerari». Med porträtt i stålstick af Carl Linné (vid 30 års ålder) samt 3:ne illustrationer af C. G. Hellqvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

läsa teologi och grekiska, hon skall se att blomsterstiidiet
kommit till heders, och glädjas och känna sig stolt och
lycklig öfver min framgång,“ återtog Carl med allt mera
höjd röst och allt mera glänsande blickar.

“Akta dig, broder! Högmod går lör fall,“ inloll
Arctsedius allvarsamt och knackade ur tobaksaskan emot
bordskanten.

“Högmod!“ utropade Carl förtrytsamt. “Kallar du
högmod, den glädje man känner öfver en ny idé, öfver
att fa frambära en ny sanning inför menniskorna, att
kunna lyfta en aldrig så liten flik af naturens
hemlighetsfulla förlåt?... Hur älskar du icke sjelf studiet af
din amphtbia och icbhyologia .. .“

“Nå nå, stilla dig; jag menar bara att din glädje
torde blifva kort... Man säger att Rosén får sin vilja
fram i allt, nu sedan han gift sig och blifvit slägt med
sjelfYa ärkebiskopen. Han förargas nu i synnerhet öfver
att dina kollegier i proberkonsten äro så besökta och
harmas öfver din resa på Yetenskaps-societetens
bekostnad i 8omras.“

“Men jag trotsar honom, och jag känner att jag
skall lyckas till slut... jag känner makten af den ande
som lefver inom mig!“ återtog Linnseus med ungdomens
och snillets hänförelse och godtrogna tillit till framtiden
och sig sjelf.

I samma ögonblick öppnades dörren helt sakta och
varsamt, och ett papper inkastades på golfvet.

“Hvad nu! Hvem är der? ... Ha vi julafton i qväll?“
tilläde han förvånad, då ingen menniska syntes och dörren
åter tillslöts.

“Något upptåg af kamraterna,“ sade Arctaedius helt
lugnt och vände sedan tennstopet upp och ned emot sina
läppar, för att niuta af de sista grumliga och iästblandade
dropparne deri.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:18:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1878/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free