Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Linné i Upsala och i Amsterdam. Skizz af Claude Gerari». Med porträtt i stålstick af Carl Linné (vid 30 års ålder) samt 3:ne illustrationer af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lika mycket, om icke ännu mera, än nu för tiden och
det är icke svårt att se hur den unga damen deruppe i
fönstret söker med eldiga blickar, leenden och små koketta
rörelser, göra intryck på sin kavaljer, hvilken nyss fört
henne ur dansen och nu i skydd af den tunga
sidengardinen stannat vid hennes sida.
Det är festens drottning, den prisade Dorothea sjelf,
som med rosenknoppar och diamanter i sitt blonda, högt
uppsatta hår, sjelf liknar en rosenknopp i friskhet och
fägring.
Den lycklige unge mannen bredvid henne ser också
helt varm och lifvad ut; han tycks ifrigt bedja om något
och lutar sig gång på gång ned emot den bukett af
sällsynta blommor, som hon håller i handen, och då han
nu lyfter sina ögon upp till hennes täcka ansigte och
uttalar några ord, tydligen en öm tacksägelse, flyger en
hel rosensky öfver hennes panna, under det den elegante
herrn med stångpiska, spetskrås och långa yfviga
man-chetter, ännu en gång böjer sig ned, liksom för att bättre
granska buketten, men kanske för att med sina läppar
vidröra den lilla handen, som håller densamma.
Bland mängden af åskådare, som trängas mellan
vag-narne nere på gatan, är det isynnerhet två personer,
hvars hela uppmärksamhet fängslats af det unga paret i
fönstret.
Den ene är en lång och mager karl, sned och
grof-lemmad, med bleka kinder; hans hatt är bucklig och
rocken sliten och i hela hans person ligger någonting
som tydligen skiljer honom ifrån hans omgifning, de små
feta, vänliga holländska borgarne och handtverkarne.
Den andre är troligen heller icke någon stadsbo, ty äfven
han liknar icke alls sina grannar.
Båda hafva synts helt öfverraskade, då de blickade
upp till den strålande balsalen. “’Det är hon!“ utropade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
