Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Linné i Upsala och i Amsterdam. Skizz af Claude Gerari». Med porträtt i stålstick af Carl Linné (vid 30 års ålder) samt 3:ne illustrationer af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lingen, som var mindre tålig, tog en omväg och skyndade
sig att hinna porten ifrån en annan sida.
Flere täckvagnar, röda och blå, och gungande som
luftballonger mellan oformliga hjul, hade redan rullat
bort med damer, liggande på knä eller sittande på golfvet,
för de höga koiffurernas skull, och nu körde en vagn
med fyra präktiga hästar fram till den upplysta trappan;
en guldgalonerad betjent i silkesstrumpor och hvita
handskar öppnade vagnsdörren, i detsamma den unga herrn,
som nyss stått i fönstret, kom utför trappan.
Han var insvept i en kappa, som räckte ända ned
till de stora eldröda rosetterna på hans skor och höll i
handen en blomma, som suttit i Dorotheas bukett.
Det var med så beundrande och kärleksfulla blickar
han hade sina ögon fastade på denna, att han icke gaf
akt på någonting omkring sig, och spratt till helt
förvånad, då man nämnde hans namn, just som han satte foten
på vagnssleget.
Han såg upp é och fann den långe, bleke mannen
framför sig.
“Petrus Arctsedius! Ar det du?“ utropade han glad
och bredde ut armame emot sin vän.
“Du känner då igen mig, Linnseus, oaktadt all din
härlighet ?“ sade denne, helt brydd öfver den offentliga
omfamningen.
“Stig upp i vagnen!... Se så, intet krus ... skynda
dig,“ tilläde Carl Linnseus och drog — till den fina
be-tjentens förundran och högsta ogillande — den tarfligt
klädde mannen med sig in i vagnen, som genast rullade bort.
Det var verkligen de båda svenska
akademi-kamra-terne, som här oförmodadt sammanträffade.
Petrus Arctsedius syntes just icke, under de tre år
som de varit skilda, hafva ‘rott upp sig‘, som man säger;
men Linnseus7 sällsamma prakt och lysande omgifning för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
