Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En outgrundlig natur. Skizz af Anna A. Med 2:ne teckningar af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af annat än det långa slägtregistret.. . Fröken kom
regelmessigt på besök en gång om året och stannade då
vanligen några veckor, hvarefter hon begaf sig till någon
annan “aflägsen slägting“, och så undan för undan, så
långt året var. Patronen var inom sig fast öfvertygad,
att ‘kusin* skulle hafva gifvit sin hand åt hvilken betitlad
man som helst, äfven om han intet vapen egt i
pet-schaftet — endast någon sådan lagt tu strå i kors för
att få den ...
Han hade knappast öfvervunnit den lilla förtreten
och återfallit i sina drömmerier, då han fick höra ett
underligt susande i > närheten, blandadt med skrik och rop.
Det kom närmare, det var inpå honom, innan han hann
vända sig om åt det håll, hvarifrån det kom.
‘Lufttrycket* blef så starkt, att patronen ett tu tre låg på alla
fyra nere i det lyckligtvis alldeles torra diket och när
han kommit så pass till sig igen, att han kunde lyfta
sitt förvånade ansigte öfver dikeskanten, hvad får han se,
om icke Bruning med halfva kareten och en af
spann-hästame; de två hade han tappat förut; men borta på
ett nyss utkommet, afvältadt gödsellass låg ‘kusin4 i all
sin ärfda glans i den andra karethalfvan.
Patronen skakade stoftet af sig och skyndade bort
att lyckönska henne... Hon hade fallit så mjukt; af
hennes lediga rörelser kunde han förstå, att hon var
fullkomligt oskadad. Han sökte att lugnande inverka på
hennes nerver och med ett försök till verklig
gentle-mannaartighet bjöd han henne armen, för att ledsaga
henne hem.
Det säger sig sjelft, att hon blifvit djupt uppskakad.
Men det märkvärdigaste af alltsammans var, att
Bruning, på Karls förbön, slapp stryk den gången,
hvilket han förut aldrig gjort... “Det var väl att ingen
skada skedde hvarken till lif eller lem,“ menade patro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
