Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Josefina Wettergrund af Claes Lundin. Med porträtt af Josefina Wettergrund (Lea) graveradt af C. L. Sandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
teckningar af framstående personer samt, det bästa af
allt, att sjelf förtälja sina alltid ursprungsfriska små
berättelser, så helt och hållet egendomliga och derför
ständigt lästa med oblandadt nöje.
I likhet med fru Lenngren, och äfven härvid är en
jämförelse mellan dessa författarinnor icke allt för vågad,
hafva Leas åsigter en begränsning, hvilken visserligen
icke gör hennes diktkonst någon skada och som kanske
äfven i mångas ögon ökar hennes värde, men ur
men-niskorättens synpunkt likväl är en ofullkomlighet. Hvad
fr\i Lenngren i ‘Några ord till min kära dotter, i fall
jag hade någon* framstält som sitt system i hvad vi i
våra dagar skulle kalla ‘qvinnofrågan4, det har af Lea
upptagits som hennes egna grundsatser eller är, kanske
rättare sagdt, ett uttryck af de åsigter, hvilka finnas hos
Lea i samma styrka som de funnos hos fru Lenngren,
utan att hon derför kan sägas hafva bildat sig efter denna
författarinna. Det är endast en jemförelsepunkt dem
emellan. Flera sådana punkter finnas, t. ex. att den
egentliga erotiken är lika främmande för den ena som för den
andra, men här är icke tillfälle att tränga vidare in på
det området. \7i hafva endast vidrört Leas förhållande
till vår tids qvinnofråga i samband med hennes
redaktörskap, då hon med ovilja vände sig från hvarje tanke
på en djupare ändring i qvinnans samhällsställning.
Arbetet med en tidning, och dertill en illustrerad,
hvilken kräfver ännu större omtanke och möda, vardt
dock slutligen för ansträngande, så mycket mer som i
fråga varande tidnings medarbetare — undertecknad kan
med fullkomlig sakkännedom, men ingalunda till eget
beröm säga det — voro föga pålitliga. Lea tröttnade
att vara tidningsutgifverska, och med utgången af år
1875 upphörde Svalan, hvarefter författarinnan funnit ett
med sitt skaplynne mer öfvensstämmande verkningsfalt
Svea, 1878. C
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
