Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Våren. Verser af Fr. Hedberg. Med en afbildning af Julius Kronbergs tafla «Våren»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och älskande paret deruppe! Rvarför
Skall flickan just ligga så vänd som hon gör?“
Så hviskades, taltes, på tusende sätt
Om farg och om teckning; man aldrig blef mätt
Att mästra och klandra den blomstrande vår —
En dam fann af jagtnymfen tydliga spår.
Jag stod der helt tyst i min ensliga vrå
Såg skarorna komma och tadla och gå;
Men huru jag dröjde från shind och till stund
Jag märkte ett löje kring vårengelns mund.
De blomstrande läpparne öppnades lätt:
“Hvad skulle jag här i naturtoalett?“
— Hon hviskade tyst till det älskande par —
“Här hyllar man icke en vår som är bar!
“Man klandrar min arm och man mästrar min länd,
Man påstår min typ vara gammal och känd;
Skall formen då fängslas i modernas bur,
Får man ej ens mala en naken natur?
“Nej, för mig till södern, derfrån jag kom hän,
Der menskan för skönheten än böjer knän,
Der våren är yppig och mogen som jag,
Och ej blott ett barn med beslöjade drag!
“Du nordiske konstnär som drömde mig så
Bland skyar och strålar i ljusnande blå,
O! för mig tillbaka till drufvornas brand,
Jag fryser till döds i ditt fädernesland!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
