Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf, Prins af Wasa. Skizz af Claes Lundin. Med porträtt af Prinsen af Wasa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sokte någon svensk upp honom, skedde detta
antingen af någon särskild, personlig orsak eller af blott
nyfikenhet att tå se, huru den så kallade ‘vasaättlingen*
toge sig ut, men aldrig drogs väl någon landsman till
honom för att tå tillfälle att uttrycka sin medkänsla Öfver
den olycka, som aflägsnade prinsen från tronen, eller i
honom vörda den ‘legitima principen4. Sveriges
‘legiti-mister* hade med sin vördnad vändt sig åt annat håll.
Prins Gustaf var i sjelfva verket glömd. Det är endast
hans död, som erinrat Sverige om att han funnits till i
nära sju årtionden, sedan han lemnade sitt födelseland.
Hvilken skilnad på intrycket i Sverige af den 9
november 1799 och den 5 augusti 1877! Och likväl
var sist nämde dag en långt kraftigare påminnelse om
den tillvaro, som i så många årtionden lornötts i
landsflykt, än hela denna lifstid medan den ännu varade.
Ståten var stor vid prinsens födelse, och alla trogna
undersåter deltogo naturligtvis ‘på det uppriktigaste i
denna för dem så lyckliga händelse4. Så heter det i alla
offentliga handlingar, som omnämna prinsens födelse,
och äfven i den rundskrifvelse till samtliga biskoparne
i riket, som konung Gustaf Adolf utfärdade och M.
Rosen-blad underskref den 9 november 1799... “Wi skynda
Oss, at underrätta Eder därom, at Wår Högtälskeliga
Gemål, Hännes Kongl. Maj:t Drottningen blifvit denna
dag klockan 2 på mårgonen, til Wår och Rikets
synnerliga glädje lyckeligen förlöst med en Cron-Prints, som
vid det Heliga Dopet undfar namn af Gustaf, Intagen
af den lifligaste erkänsla för en sådan den Högste Gudens
utmärkte Nådevälgerning, hafve Wi redan uti
Hufvud-stadens Storkyrka hemburit Honom Lof och tacksägelse,
men öfvertygade, at I och alle trogne Wåre undersåtare
på det uppriktigaste deltaga i denna för Oss och dem
så lyckliga händelse, vele Wi hafva lämnat dem tillfälle,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
